Information angående DNA-test av HCM och Njurundersökning på Ragdoll

 

Ragdollklubben har sedan 2006 ett Hälsoprogram som innefattar ultraljudsundersökning av njurar samt hjärta. Antalet katter som undersöks ökar hela tiden, något som vi i klubben ser mycket positivt på! Förhoppningvis kan vi på detta sätt bibehålla rasen hälsa och sundhet!

Vi tänkte i denna artikel gå igenom lite av nyheterna som kommit vad gäller undersökning av hjärta och njurar på ragdoll, för att reda ut en del oklarheter.

DNA-test HCM

Som många av er säkert har uppmärksammat är att man har identifierat en gen hos ragdoll som ge upphov till hjärtsjukdomen HCM. Genen är testbar genom ett enkelt DNA-test, som tas genom att man skickar ett sk svabbprov (man tar en steril bomullstops och drar på insidan av kattens kind) eller så kan man skicka ett blodprov till ett labb som utför gentestningen (finns lite olika världen över). De kan därefter ge svar på om katten är bärare av detta anlag.

Det finns tre möjliga svar på testet. Antingen är katten helt fri från anlaget, N/N. Katten kan vara heterozygot för anlaget HCM/N, eller homozygot för anlaget HCM/HCM.

Det man nu vill fråga sig är hur ska vi använda oss av detta prov? Ersätter det ultraljudsundersökningen? Vad betyder testsvaren?

För det första måste man påpeka att det här anlaget som man funnit bara är ett av många anlag som tros ligga bakom HCM hos ragdoll. (Hos människor finns det över 200 anlag som kan ge upphov till HCM). En katt som gentestas negativ för detta anlag kan alltså fortfarande utveckla HCM, då beroende av något annat anlag.

Vidare har man också sett att det finns katter som gentestats positivt för detta anlag, men som inte visat några tecken på HCM vid en ultraljudsundersökning.

Det är därför mycket som fortfarande är oklart vad gäller detta anlag.

Vad gör man då, om ens katt visar sig bära på detta anlag? Det som rekommenderas från genlabben som framställt detta test, är att heterozygota (HCM/N) katter kan fortsätta gå i avel, men då endast med katter som är testade negativa (N/N). Avkommor till dessa katter bör givetvis testas innan de går i avel. Är katten homozygot för anlaget (HCM/HCM) bör man inte avla vidare på den, då den kommer sprida sitt anlag vidare till alla sina avkommor).

Vår rekommendation från Ragdollklubben är att fortsätta följa Maine Coon-kattens HCM-program, som innebär ultraljudsundersökning av hjärtat. Vill man använda sig av detta gentest som en komplement till ultraljud så är det upp till varje enskild uppfödare, vi ser det inte som en ersättning för ultraljudsundersökningarna.

Länkar till labb som genomför DNA-testet (det finns instruktioner om hur testerna går till på resp hemsida):

http://www.testyourcat.com/ (USA)

http://www.laboklin.de/ (Tyskland)

Njurundersökning

Vi har märkt att det finns många Ragdolluppfödare som tror/uppger att de testar sina katter mot PKD när de undersöker njurarna. Vi vill härmed förtydliga vad det är man tittar efter på en ultraljudsundersökning av njurar hos ragdoll.

PKD är en sjukdom som ger cystor i njurarna, en sjukdom som framförallt är representerad hos Perser och Exotic. PKD upptäcks på en ultraljudsundersökning, och kan numera även testas med hjälp av DNA-prov.

Hos ragdoll är PKD en sällsynt sjukdom. Det som drabbar våra katter är fortfarande inte helt klarlagt, men det handlar inte om några cystor, utan snarare ser man att njuren är allmänt inflammerad och har en förtunnad njurbark. Detta tillstånd kallas CIN (Chronic Interstitiell Nefritis). Vad man dock ska veta är att denna diagnos är mer ett samlingsnamn för olika inflammatoriska tillstånd i njuren, och vi vet fortfarande väldigt lite om vad som orsakar tillståndet. CIN kan till exempel uppstå på grund av läkemedelsbiverkan, eller en obehandlad urinvägsinfektion som gått vidare upp i njuren. Hos ragdoll verkar det dock ligga en ärftlig faktor bakom, men exakt vad det är för egenskap som nedärvs som ger detta tillstånd vet man idag inte.

När man går till veterinären och ultraljudsundersöker njurarna så tittar veterinären på form, storlek och uppbyggnad på njurarna. Han/hon ser ju då om man kan se några tecken på inflammation eller förtunnad njurbark. Man ser givetvis också om det förekommer några cystor på njurarna. Därför kan man visst säga att katten är PKD-testad, eftersom veterinären tittar även efter detta. MEN det är ganska missvisande att ange detta, eftersom PKD är inte det vi i första hand tittar efter när det gäller ragdoll. Risken finns att det blir missuppfattningar, en del kanske tror att det räcker med DNA-test för PKD och gör detta istället för ultraljudet. Då finns ju risken att man missar andra fel som uppstått i njuren, som annars skulle ha upptäckts vid ett ultraljud.

Även hos försäkringsbolagen råder missförstånd angående våra ultraljudsundersökningar, de tror ofta också att det handlar om PKD. Det är därför viktigt att vi alla använder oss av rätt begrepp, och vet vad det är vi jobbar med! CIN är ett helt ok begrepp att använda, men det är inte det ”färdiga” namnet på den defekt som vi har inom rasen, snarare är det ett resultat av defekten.

Vi hoppas att vi med detta har rätat ut en del frågetecken vad gäller dessa undersökningar! Ni är alltid välkomna att vända er till Avels- och Hälsorådet om ni har fler frågor: email

 

Mvh Avels- och Hälsorådet Ragdollklubben